2016 > 12

That the world is changing goes without saying. Scandinavia has been hit as well.
As critical care staff it is our duty to be prepared for anything. If we can not handle a serious event things will go south..
Being prepared for something that will hopefully not occur is challenging and requires commitment. We owe our community, countrymen and the world that commitment. For us in Sweden there is a real good opportunity to get a good introdution to the area of handling a serious and threatful event by some very experienced colleagues indeed. In october this event takes place.. See you there!

Läs hela inlägget »

AKTUELLT
Datum för kurs 2017
v 17, 24-28/4


Kurs 2017 


Prehospitalkursen 2017 går 24/4-28/4

I enlighet med den feedback och de önskemål vi fick från förra kursen så kommer vi bland annat att kraftigt öka antalet övningstillfällen på kursen 2017. Vi försöker också flytta tillbaka till Nya Varvet, lokalerna är bra och det är möjligt att bo till konkurrenskraftiga priser precis jämte kurslokalerna vilket gör att man slipper de långa transporterna. Kursen är numera öppen även för akutläkare. Detta leder till både betydligt bredare diskussioner och, tror jag, större utbyte för alla. Vi är två akutspecialiteter som har mycket att lära av varandra.

I många sammanhang ser vi ett ökat fokus på prehospital akutsjukvård och många har synpunkter på denna del av vården. Insikten om att samma grundläggande medicinska kvalitetskrav råder på sjukvård utanför sjukhus sprider sig också sakta. Det är därför viktigare än någonsin att vi som läkare har reella och korrekta medicinska kunskaper även om denna del av sjukvården.

Vi ser hur ambitionerna och den prehospitala vårdkvaliteten i landet sakta förbättras. I  den dramatiska ändan av terapiarsenalen har nu flera prehospitala resuscitativa thoracotomier (clamshell) gjorts och i åtminstone en region är det en etablerad prehospital teknik, stödd av det regionala traumarådet. Blod och plasma ges regelbundet prehospitalt. Insikten om behovet av sjukhusstandard på den prehospitala intensivvården gör att man numera bland annat regelbundet monitorerar behövande patienter med invasiv blodtrycksmätning. Ultraljud används också allt oftare i diagnostiken. Alla hjärtstoppspatienter som behandlas av prehospital läkare får numera också post-ROSC intensivvård och diagnostik redan prehospitalt. (se gärna färsk översiktsartikel i LT):

 Den numerärt största andelen patienter vi möter prehospitalt är dock betydligt mindre dramatiskt sjuka och kräver kunskaper som delvis ligger utanför anestesispecialiteten. Akutläkarna leder här utvecklingen och sätter den standard man som prehospital läkare måste nå upp till. Även de mindre dramatiska patienterna får numera också bättre vård, den yngre generationen läkare har ofta en hög ambitionsnivå som sporrar även äldre kollegor. Betydelsen av träning sprids också via våra yngre kollegor.
Det finns självfallet behov för flera typer av läkarspecialiteter även utanför sjukhus och i slutändan är det förstås kompetens och inte specialisttillhörighet som betyder något. Det tål också att upprepas att det handlar om ett teamarbete och det akutmedicinska teamet med läkare och sjuksköterska är lika klassiskt som svårslaget. Ett exempel på behovet av läkare hittar vi i region Skåne där ambulanssjuksköterskorna konsulterar läkare om en femtedel av alla patienter, även när läkaren bara är tillgänglig över telefon.

Som ni säkert vet så är de senast startade ambulanshelikopterbaserna i Värmland och Dalarna nu bägge i drift. Bägge dessa verksamheter driver den medicinska utvecklingen framåt på ett mycket bra vis. Verksamheterna har ju också inneburit många nya arbetsmöjligheter för intresserade läkare. Även på akutläkarbilarna i Göteborg och Stockholm har man nyrekryterat läkare. En försiktig gissning är också att man på flera platser kommer fortsätta ha behov av nyanställningar den kommande tiden. Även försvarsmakten har numera förmåga till prehospital intensivvård och akutsjukvård och rekryterar nu läkare och sjuksköterskor till sina helikopterskvadroner och den ambulanshelikoptersjukvård dessa ansvarar för.
Vi behöver engagerade och duktiga kollegor inom prehospital intensivvård och akutsjukvård, tveka inte att söka om ni är intresserade!

 Ni har möjligen också läst att ett antal landsting gått samman och bildat flygbolaget ”Svensk Luftambulans”, genom detta så hoppas man bland annat minska kostnaderna med att driva sina ambulanshelikoptrar. Svensk luftambulans har uttryckt ambitioner att bidra avseende den medicinska utvecklingen inom prehospital intensivvård. Genom Mikael Gellerfors deltar man på ett förtjänstfullt vis redan aktivt avseende prehospital medicinsk forskning.

 Ambulanshelikoptrar är i många situationer ett bra transportmedel. Som Ni vet så ger det möjlighet att transportera medicinsk kompetens till patienten inom stora områden och också snabbt transportera patienten direkt till optimal vårdnivå. Väder, tekniska problem och ökad byråkrati i flygbranschen begränsar dock användbarheten. Kostnaderna är ett annat problem som ofta nämns.
I Socialstyrelsens traumautredning påtalas behovet av alternativa transportmedel för att få ut läkarkompetens till behövande patienter. Många sjukhus har glädjande nog kvar systemet med att sända ut läkare med ambulans till svårt sjuka och skadade patienter (”läkarlag, sjukhusgrupper” etc). Detta är förstås en potentiellt viktig resurs och något som fler sjukhus borde införa och utbilda inför. I och med att exempelvis anestesiklinikerna på allt fler centralsjukhus övergår till dubbla jourlinjer ryms också en sådan resurs inom jourorganisationen. Det vore intressant att sammanställa vilka sjukhus som har en sådan fungerande  organisation och hur den i så fall fungerar.
Hör gärna av er till mig så kan jag sammanställa!

Det viktigaste inlägget under året vad gäller akut intensivvård både på och utanför sjukhus står dock en akutläkare för: Nicholas Aujalay, en kompetent och erfaren akutläkare, rörde upp en del känslor i anestesimiljöer när han i en blogg i Sjukhusläkaren  menade att akutläkarna själva borde ta hand om patienterna med sviktande vitala funktioner på akutmottagningarna. Förhoppningsvis leder detta till en konstruktiv diskussion på våra kliniker som gagnar patienterna som regelmässigt tillhör sjukhusets sjukaste. Samma höga kvalitetskrav råder på intensivvården av dessa patienter och självfallet bör resusciteringen av dessa inte belasta en ensam läkare under upplärning.

Hur berör då detta prehospitalkursen?
Ett konkret och konstruktivt sätt att hantera den här frågeställningen är förstås att vi fokuserar på och förbereder oss för att förbättra vår egen insats i samband med olika ”larm-situationer”. Vår kurs handlar ju primärt om prehospital intensivvård och akutsjukvård. De senaste kurstillfällena har vi dock också lagt ett ökat fokus på hur vi kan tillämpa de kunskaper och färdigheter kursen förmedlar även i de akuta situationer vi möter på sjukhus.

Under SFAI veckan, v 38 i Karlstad kommer vår delförening SFLPA (svensk förening för läkare inom prehospital akutsjukvård), vara aktiv. Dels håller vi ett prehospitalt symposium där vi bland annat kommer diskutera hur vi skall möta ökande krav på vårdkvalitet även i svåra situationer. Vi kommer dessutom delta med en föreläsning i fortbildningsprogrammet om akut omhändertagande av neurotrauma och också hålla en separat prehospital praktisk workshop. Vi hoppas förstås att så många som möjligt av er har möjligt att komma dit.
Igen stort tack för att ni tagit er tid att läsa och förmedlar information om kursen till era kollegor på klinikerna. Hör gärna av er om ni har nyheter jag kan publicera på hemsidan.


Hjärtligt välkomna med kursanmälan.
/Joacim

Är du nyfiken på aktuell litteratur att läsa om hospital och prehospital intensivvård och akutsjukvård.
Titta först gärna på vår egen sida FOAM! där vi hela tiden publicerar bra och aktuellt material från nätet

Kolla också kalendern med aktuella händelser



-Det är så viktigt med regelbunden träning och fortbildning. Här är förslag på "Mikroundervisning" anpassad för anestesiklinkens sjukhusuppdrag inom critical care.
En lista anpassad för "critical care" på sjukhus. Använd eller gör en egen. Att gå igenom en mikroundervisning behöver inte ta längre än 5 minuter. Styrkan ligger i att man gör det varje dag.
Testa på morgonmötet på hemmakliniken?

 


Joacim

Senaste inläggen under "Aktuellt"

Arkiv

Senaste FOAM

2016 > 12

En stor andel av traumapatienter lider av skallskador. Att hantera dessa korrekt är en stor och viktig utmaning för prehospital intensivvård. Prehospitala riktlinjer avseende omhändertagande av dessa har dessvärre länge varit färgade av en låg ambition avseende vårdkvaliteten. Föga förvånande har det samtidigt varit svårt att påvisa överlevnadsfördelar för patienter som fått sådan intensivvård.
Nu pågår äntligen diskussionen om att omhändertagande präglat av högre kvalitet. Se det här inlägget med bra diskussion kring hemodynakmiken. Här är Twitterdiskussion som följde.
Kan det vara så enkelt att man som läkare, vid omhändertagande av en skallskadad patient prehospitalt, påminner sig om hur man hanterade patienten under den där rotationen på Neurooperation? För egen del var det några år sedan men jag minns inte att jag sövde alla isolerade skallskador med 100 mg Ketamin, jag minns heller inte att jag accepterade ett systoliskt blodtryck på 90 mm Hg mätt med manschett. Jag genomförde definitivt inte anestesin med itererade doser av Ketamin varje gång patienten låg i sprättbåge med svalgreflexer. Jag vill till och med minnas att jag använde ickedepolariserande relaxantia för att undvika de ICP toppar man var ganska säker på att celokurin gav..
Jag minns däremot tydligt att jag nästan altid satte artärnål före sövning och hade någon form av inotropi/pressor infusion klargjord på sprutpump.
Finns det någon ursäkt för att inte använda samma kvalitetskrav om jag insisterar på att söva dessa patienter utanför sjukhus?
Argumenten att "det är för svåra förhållanden utanför sjukhus" börjar klinga märkligt ihåliga..
Det är kanske dags för oss att sluta leta ursäkter och istället förbereda oss för de i allra högsta grad förutsägbara förhållanden vi kommer stöta på runt nästa skallskadade patient?
Processen att söva en skallskadad patient prehospitalt är i allra högsta grad förutsägbar ner i minsta detalj och fullt möjlig att träna upp till sekundprecision. Men det kräver just upprepad träning.. om och om igen..
Orkar vi det? 
 

Läs hela inlägget »

Som narkosläkare är det lätt att ha ett ett väl avslappat förhållande till Ketamine: Jämfört med andra droger vi använder så är Ketamine lättanvänt, (nästan) oansett vilken dos och över vilken tid vi ger drogen så blir resultatet (analgesin/anestesin) någorlunda bra. Ibland drabbas patienten av hallucinationer eller orostillstånd men detta är sällan/aldrig av livshotande karaktär och "löses alltid" av en liten dos Midazolam eller Propofol.. Det kan dock för patientens upplevelse och välbefinnandes skull vara skäl att vara lite noggrannare i sitt förhållningssätt till dosering och allmän hantering av patienten. Detta beskrivs på ett bra vis i denna artikel  

Läs hela inlägget »

Senaste artiklar

2016 > 12

Nej, det handlar inte om många patienter, men dom är oftast unga, dom dör allihop om du inte gör något och deras bröstkorg är oansett bortom räddning, antingen av dig nu eller av en patolog ngr dygn senare. Patologer uppvisar generellt mycket dålig långtidsöverlevnad hos sina patienter..
Således en artikel väl värd att läsa men glöm heller inte att garanterat fler patienter gagnas av att du kan utföra en TBI RSI klockrent utanför sjukhus.. också..

Läs hela inlägget »
Etiketter: rt, clamshell, prehospital

NÄSTA KURS

2017
v17
24-28/4

Kalender
Aktuella och viktiga händelser