Coronaanpassade kurser 2021; v 20 och v 21

2021 års ordinarie kurs går v 20, denna är fullbokad
2020 års kurs blev flyttad till 2021, v 21. De som var anmälda till kursen 2020 har alla fått plats på denna (ni behöver inte anmäla er igen)

Bägge kurserna 2021 är "coronaanpassade". Vi hoppas förstås alla på att vi skall vara i genom detta till våren. Trots detta har vi planerat kurserna 2021 så att vi kan genomföra dom även med eventuella restriktioner på hur många som får samlas i en lokal.
Kurserna kommer i omfattning och innehåll vara väsentligen oändrade men alla moment under veckan kommer genomföras i små grupper. Kurserna kommer också kompletteras med några hemuppgifter att genomföra innan kursveckan
Väl mött v 20 och v 21.

Ordinarie kurs 2021 v 20 är full men det finns fortfarande några platser lediga v 21 2021


That the world is changing goes without saying. Scandinavia has been hit as well.
As critical care staff it is our duty to be prepared for anything. If we can not handle a serious event things will go south..
Being prepared for something that will hopefully not occur is challenging and requires commitment. We owe our community, countrymen and the world that commitment. For us in Sweden there is a real good opportunity to get a good introdution to the area of handling a serious and threatful event by some very experienced colleagues indeed. In october this event takes place.. See you there!

Läs hela inlägget »

With increasing interest in tailored treatment för cardiac arrest patients There is a simultaneously increased interest in placing prehospital arterial lines.
This is encouraging and increases the potential for a higher quality of care for many types of patients in prehospital critical care. At the same time a lot of reactions questions the feasibility of the procedure. The placing of arterial cannulas is a clinical skill that needs to be perfected over years of experience, However, greater PHCC experience and the recent increased prehospital use of US makes placing arterial cannulas, even in moving vehicles and during CPR, quite feasible. The other hesitation concerns the setting up of arterial line sets. This is, no doubt, time consuming in a scenario that is already fitted in a tight timeframe.
Therefore it is with great pleasure we introduce a suggestion for a "Prehospital arterial line". A normal pressure dome where the "flushing set" is replaced with a normal 10 cc saline syringe. This cuts the preparation time for setting up the set to virtually zero. With the line in place flushing the syringe every 10 mins or so avoids any clot formation. An dditional advantage is that extra fluid lines and bags are minimized. The set is commercially available from several suppliers.
Invasive pressure is a Huge advantage in all critical patients, the prehospital world is no different.
Start monitoring your CC patients correctly and Know what you do. 
Hospital quality PHCC! Your patients deserve it!

Läs hela inlägget »
Etiketter: arterial line

Tack för möjligheten att diskutera prehospital akutsjukvård och intensivvård med er! Jag hoppas att ni fortsätter den diskussionen på era hemsjukhus. Intemi nst kvaliteten på våra insatser på akutmottagningar och vårdavdelningar inom ramen för de "larm" vi springer på.. Kvaliteten på IVA ytansporter är ett annat ämne som vi inom speciliteten förr eller senare måste diskutera..


Läs hela inlägget »
Etiketter: hospqphcc, bakjourskurs

In a recent editorial in Acta anaesthisologica Stephen Sollid et al comments on the recently published Scandinavian guidelines on prehospital airway management.
Focusing on competence more than formal specialty Sollid still notes that the anaesthesiologist has an especially good set of such competencies to acchieve safe and good prehospital airway management. However, he also states that both training and current hospital pracitice is necessary to reach the highest standards..
This of course applies to both hospital and prehospital "Critical Emergency Medicine". The challenge to Scandinavian anaesthesilogists has been stated by our emergency physician colleagues through Nicholas Aujalay in his blog post in sjukhusläkaren.
Now that challenge has been affirmed by a renowned and leading anaesthesiologist.

As anaesthesiologists providing critical care ("Critical Emergency Medicine") in hospitals we must respect the challenge of these clinical situations and stop sending our most junior colleagues to difficult situations without supervision and guidance!
As prehospial physicians we must uphold a current experience from hospital ICU/OR practice!
Finally regardless whether we practice in or outside of hospital we Must train for the job.
Anything less just wont do it anymore!

Läs hela inlägget »

No effect..
We have all seen and read it: Yet another RCT that failed to show any significant outcome effect of MD delivered PHETI or perhaps yet another large study where ALS got beaten by BLS. We have all read them and probably also taken part in the frantic discussions of why that particular study failed. Frustratingly, the interventions studied are often accepted to improve outcome in hospital, such as TBI RSI or balanced fluid therapy or lately transfusions for bleeders.

In spite of same interventions..
Yet, it is really hard to understand why a resuscitative intervention that clearly benefits the patient when done in hospital would not be of benefit to the same patient earlier. Unless of course the intervention is done with reduced quality or done slower and hence with time lost. Could that perhaps be the case - we fail to prove effect of our interventions in prehospital critical care because we don’t deliver care of enough quality?

Hospital Quality as gold standard?
It is intuitively attractive to see critical care of hospital quality as the standard to strive for. After all, the hospital is where we deliver our critical patients.
How would this translate to real life? Wouldn’t it be satisfying to deliver our post-ROSC patients in a neuroprotective anesthesia, stable hemodynamics with beat to beat invasive monitoring of blood pressure, optimal ventilation on an ICU quality respirator with capnography. Diagnostics with 12 lead and UCG done, going for the cath lab or, rarely administering thrombolytics. The TBI patient safely anesthetized without hemodynamic instability, stable on a respirator, sedating drugs and possibly inotropes on the syringe drives. The MVC bleeder in deep, neuroprotective and dilating anesthesia getting blood products and procoagulative drugs while being delivered without delay to a level 1 trauma center. The septic meningitic patient sedated in a respirator getting EGDT and antibiotics/cortisone. The ICU transport getting the receiving hospitals level of care already during transport.
With the ability to deliver hospital quality prehospital critical care this is all quite possible.

Have we had the wrong focus?
Perhaps in the past we have been to eager to look at the effect of our interventions and in doing so forgotten about the quality of the interventions per se.
Instead of looking at the quality of our care per se we have been bogged down by meaningless arguments* of “what category of prehospital providers deliver the best prehospital critical care”.

If You do it, Make sure You do it well!
By accepting that the indications for prehospital critical care interventions are dependent not only on the pathology and the condition of the patient but also on our quality of care we can instead move forward together.
Let’s assume that the indication for a specific intervention is also proportional to the quality of the prehospital care compared to that of the hospital critical care. If we deliver critical care with the same quality as in the hospital where we will deliver the patient, clearly any early resuscitative measures we can take will benefit the patient (possibly even more than the, by necessity, later hospital intervention). Conversely, if we deliver care with reduced quality or with time lost we should probably be more cautious with the indications? At the extreme with only very low quality of care available, BLS is probably the best option?

With an accepted and common ambition of delivering hospital quality critical care, perhaps it is time to look at a process that has potential to lead to meaningful and beneficial such care? Importantly, this can of course be done regardless of the type of prehospital provider one uses.

What is HospQPHCC?
The first step in such an ambition would be to look at the components and abilities that make up hospital quality critical care. In itself, of course a very complex process. In its most simple form however this can probably be done in some sort of “activity” list. Defining the “toolbox” if you will.

Step 1-Activities in Hospital quality prehospital critical care
·      Comparable medical competence
·      System parameters, QA - M&M, CG etc
·      Specific training
·      Tailored treatment (as opposed to strict “protocols”)
·      TBI Neuroprotective anesthesia (as opposed to protocolized drugs)
·      Difficult airway capability – LMA, VL, surgical airway etc.
·      Ability to perform advanced procedures – thoracostomies, -tomies and REBOA
·      Capability to deliver “load&play” care enroute

​​·      ICU quality respirators (as opposed to manual “bagging”)
·      Syringe drives (as opposed to iterative boluses)

·      Invasive blood pressure monitoring
·      Capnography
·      PRBC+FDP+TXA for bleeders
·      Blood/Fluid warmers
·      Topical hemostatics + Tourniquets
·      “Hi-end” drugs, I.e. Inotropes, Thrombolytics, TXA, other procoagulative drugs, antibiotics, anesthetics, relaxants, analgesics etc.
·      Diagnostics – Ultrasound, 12 lead ECG, ABG etc.
·      etc.
The next step would be to look at the quality of care we deliver per se. One popular example is the first pass success rate with PHETI, but of course it is possible and probably necessary to identify several other quality indicators. For instance, even if a service delivers 100% first pass PHETI success rate, RSI desaturations and induction hypotensions as well as 30 min  prolonged scene time may be harmfull to their TBI patients.
Continuing on the same metaphor quality indicators like this measure the ability to use the toolbox.

Step 2-Measurable quality indicators of hospital quality critical care
·      First pass success rate with PHETI
·      Correct indication for PHETI
·      Desaturation with RSI
·      Hemodynamic stability with TBI RSI
·      Scene time for time critical conditions
·      Correct PH triage
·      etc.
The final step in this process would be to look at the effect of step one and two, i.e. mortality and morbidity studies. By not doing this until we have ascertained that we have the necessary “tools” for hospital quality PHCC (step 1) and the ability to use them properly (step 2) we maximize the likelihood of producing relevant studies

Step 3-RCTs comparing outcome of hospital quality critical care
·      Mortality
·      Morbidity
·      Cost effectiveness

What we get out of it
Agreeing on accepted quality indicators would also enable us to better compare ourselves against each other and perhaps also define different levels of PHCC (in accordance with different levels of trauma and cardiology care) With a process like this and mutual inspiration it would allow different systems with varying prehospital providers to embark on a common journey that will produce better care and in the end the outcome studies we are all waiting for. Ultimately this will all benefit the patient.
Joacim Linde, MD, MSc

Läs hela inlägget »
Etiketter: hospqphcc

Senaste inläggen under "Aktuellt"


Senaste FOAM


En stor andel av traumapatienter lider av skallskador. Att hantera dessa korrekt är en stor och viktig utmaning för prehospital intensivvård. Prehospitala riktlinjer avseende omhändertagande av dessa har dessvärre länge varit färgade av en låg ambition avseende vårdkvaliteten. Föga förvånande har det samtidigt varit svårt att påvisa överlevnadsfördelar för patienter som fått sådan intensivvård.
Nu pågår äntligen diskussionen om att omhändertagande präglat av högre kvalitet. Se det här inlägget med bra diskussion kring hemodynakmiken. Här är Twitterdiskussion som följde.
Kan det vara så enkelt att man som läkare, vid omhändertagande av en skallskadad patient prehospitalt, påminner sig om hur man hanterade patienten under den där rotationen på Neurooperation? För egen del var det några år sedan men jag minns inte att jag sövde alla isolerade skallskador med 100 mg Ketamin, jag minns heller inte att jag accepterade ett systoliskt blodtryck på 90 mm Hg mätt med manschett. Jag genomförde definitivt inte anestesin med itererade doser av Ketamin varje gång patienten låg i sprättbåge med svalgreflexer. Jag vill till och med minnas att jag använde ickedepolariserande relaxantia för att undvika de ICP toppar man var ganska säker på att celokurin gav..
Jag minns däremot tydligt att jag nästan altid satte artärnål före sövning och hade någon form av inotropi/pressor infusion klargjord på sprutpump.
Finns det någon ursäkt för att inte använda samma kvalitetskrav om jag insisterar på att söva dessa patienter utanför sjukhus?
Argumenten att "det är för svåra förhållanden utanför sjukhus" börjar klinga märkligt ihåliga..
Det är kanske dags för oss att sluta leta ursäkter och istället förbereda oss för de i allra högsta grad förutsägbara förhållanden vi kommer stöta på runt nästa skallskadade patient?
Processen att söva en skallskadad patient prehospitalt är i allra högsta grad förutsägbar ner i minsta detalj och fullt möjlig att träna upp till sekundprecision. Men det kräver just upprepad träning.. om och om igen..
Orkar vi det? 

Läs hela inlägget »

Som narkosläkare är det lätt att ha ett ett väl avslappat förhållande till Ketamine: Jämfört med andra droger vi använder så är Ketamine lättanvänt, (nästan) oansett vilken dos och över vilken tid vi ger drogen så blir resultatet (analgesin/anestesin) någorlunda bra. Ibland drabbas patienten av hallucinationer eller orostillstånd men detta är sällan/aldrig av livshotande karaktär och "löses alltid" av en liten dos Midazolam eller Propofol.. Det kan dock för patientens upplevelse och välbefinnandes skull vara skäl att vara lite noggrannare i sitt förhållningssätt till dosering och allmän hantering av patienten. Detta beskrivs på ett bra vis i denna artikel  

Läs hela inlägget »

En bra podcast av Scott Weingart och Mike Lauria som pratar med Gary Klein om erfarenhetsbaserat beslutsfattande. En del ideer om hur man kan öva beslutsfattande i kritiska situationer.

Läs hela inlägget »
Etiketter: beslutsfattande

En lysande artikel av Stuart Duffin, anestesiläkare på Karolinska som beskriver hur den medicinska världen krymper med FOAM & sociala medier.. Detta ger oss möjlighet att på ett helt annat sätt ta del av andras lösningar på universella problem. I ett större perspektiv och med syftet att utvecklas är det sannolikt också meningslöst att låsa fat sig i stridigheter om vilken specialitet eller personalkategori som löser ett visst problem bäst.. Fokusera på gemensama ambitioner istället?
För PHCC tror jag som sagt att PHCC av sjukhuskvalitet är vägen framåt.
Interventioner som gagnar patienten på sjukhus gagnar förstås patienten tidigare (PH) Förutsättningen är förstås att vi kan utföra interventionen med samma kvalitet som på sjukhus.. HospQPHCC oansett typ av vårdpersonal.

Läs hela inlägget »

En av FOAM communityns mest drivande inom utbildning (the teaching course bla) använde sin egen infarkt för - utbildning. Här är EKGt:
45 år gammal berättar han hur det är att hamna på andra sidan, och vilken betydelse det har. Tänkvärt.

Läs hela inlägget »

Det pågår ju på en del håll en märklig diskussion med kirurger angående prehospital RT (ie "clamshell" thoracotomi). Oaktat denna innehåller den här (lite udda) videon en del tänkvärdheter

Läs hela inlägget »

En av alla de saker man "borde kunna".. Hur fort kan man infundera vätska genom olika kanyler.. En video som man ganska fort kan snabbspola till  resultatet vid 10:40

Läs hela inlägget »

Heter en hemsida, publicerad av kollegor på Karolinska. Mycket bra material

Läs hela inlägget »

Postpartum blödning är en realitet ffa vid HCC. Den här videon visar korrekt genomfört aortakompression

Läs hela inlägget »
Etiketter: pph, aortakompression

Det är en relevant fråga värd att ställa.. Om du har bestämt dig för att du vill bli riktigt bra: Här finns många bra tankar runt ämnet och också strategier för att bli just det..

Läs hela inlägget »

Mycket fokus på REBOA, detta är en podcast från EM crit som beskriver katetern och också en intervju med den läkare som åstadkommit den förste överlevare med den här katetern

Läs hela inlägget »
Etiketter: reboa, 7fr

Vår extremt kompetente prehospitale kollega Per Bredmose undervisar på kursen. Detta är en intervju där Per beskriver det skandinaviska systemet med prehospitalt aktiva anestesiläkare och möjligheterna med detta

Läs hela inlägget »
Etiketter: bredmose, pharm

Reboa tillhör ju definitivt gränsen just nu för vad vi skall och bör göra prehospitalt.. Detta är en bra sammanfattning om tekniken, indikationer, komplikationer och strategier

Läs hela inlägget »
Etiketter: reboa

Senaste artiklar


Nej, det handlar inte om många patienter, men dom är oftast unga, dom dör allihop om du inte gör något och deras bröstkorg är oansett bortom räddning, antingen av dig nu eller av en patolog ngr dygn senare. Patologer uppvisar generellt mycket dålig långtidsöverlevnad hos sina patienter..
Således en artikel väl värd att läsa men glöm heller inte att garanterat fler patienter gagnas av att du kan utföra en TBI RSI klockrent utanför sjukhus.. också..

Läs hela inlägget »
Etiketter: rt, clamshell, prehospital

Vi har alla konfronterats med situationer då vi tvingas vidta åtgärder utan ett tydligt samtycke från patienten. Ett exempel är agiterade patienter som vi akut tvingas medicinera..
Vet du när/hur och med vilket lagstöd du får tvångsmedicinera patienter?
Det här meddelandet från socialstyrelsen beskriver myndighetens syn på tvångsåtgärder, här beskrivs bland annat förutsättningar för Nödrätt och grundläggande diskussion kring samtycke. Vill man läsa mer om nödrätt är texten av Sahlin som utgör del av förarbeten för lagen en bra text.  I den här artikeln om LPT på internetmedicin finns bra beskrivet om förutsättningar för tvångsmedicinering före intagningsbeslut.
Detta är svåra situationer att hantera korrekt. Det är förstås av stor betydelse att vi har rätt kunskaper för att fatta de beslut som är nödvändiga

Läs hela inlägget »

Ett centraliserat omhändertagande av de svårast skadade patienterna är något som bland annat nämns i socialstyrelsens rapport om traumavård. Detta diskuteras flitigt runt om i landet. Vad detta innebär i form av utmaningar för den prehospitala sjukvården får inte lika mycket uppmärksamhet. Fram tills nu har det varit svårt inom många ambulansorganisationer att köra förbi sjukhus med svårt skadade patienter. Konsekvenserna av detta är heller inte något som vi fullt ut har kunskap om. Inom militär sjukvård har ämnet dock diskuterats och detta är en bra review av en anestesiolog som beskriver utmaningarna och lösningar. Föga förvvånande är en bra fungerande intensivvård under transport en förutsättning för att kunna transportera patienter längre sträckor direkt till optimal vårdnivå..

Läs hela inlägget »

Ledare i Acta anaesthesiologica av Stephen Sollid med anledning av de nyligen publicerade skandinaviska tiktlinjerna om prehospital luftvägshantering
"Based on this, advanced airway management seems to be safe if the providers have a large volume of clinical experience (anaesthesiologists) or alternatively, operate under strict clinical guidance and protocol rule (non-anaesthesiologists). Intuitively, a combination of both could probably improve safety further and would be useful in clinical environments"
Även som prehospitala anestesiologer måste vi träna..

"Once learnt, competences must be maintained. That requires regular exposure to the procedure"
och vi måste ha aktuell erfarenhet från sjukhus.. 

Läs hela inlägget »

Artikel där i en retrospektiv studie ej lyckades påvisa effekt av prehospital transfusion (PBT).. Som det står, kontraintuitivt.. Kanske en påminnelse om att samma intervention & indikation kräver samma vårdkvalitet för samma resultat. Lyckas vi inte hålla sjukhuskvalitet på  våra PH interventioner minskar indikationen jämfört med indikationen på sjukhuset!!

Läs hela inlägget »

Hundstudie förvisso men ändå intressant. Notera att hypovolemt hjärtstopp dock bara är en undergrupp till TCA gruppen där exempelvis hypoxiskt hjärtstopp också återfinns och för dessa patienter (som exempelvis fått sitt hypoxisk hjärtstopp pga ofri luftväg) är kompressioner och ventilationer av största betydelse!

Läs hela inlägget »

Eller rättare sagt, kommentaren på Twitter  från Per Bredmose om att man i artikeln inte inkluderade effekten av kompetensen hos vårdande personal. Denna ledde till mer än 1000 kommentarer och väldigt mycket känslor. Att påstå att läkare behövs lika mycket prehospitalt som på sjukhus och att samma etiska och kvalitetsmässiga krav råder är inte okontroversiellt och skadar sannolikt många egon.. Själva artikeln diskuterades inte så mycket vilket väl också är talande.. 

Läs hela inlägget »

De förra var från 2009, nu finns förslag på uppdaterade riktlinjer om prehospital anestesi (och LV hantering) Sedvanlig brittisk noggrannhet. Riktlinjerna speglar i delar också det faktum att det inte bara är anestesispecialiteten som hanterar anestesi och LV i GB

Läs hela inlägget »

Finland har ett välutvecklat system av läkare inom den prehospitala vården. I den här retrospektiva studien har man påvisat mortalitetsfördelar hos patienter med svår skallskada som intuberades prehospitalt.

Läs hela inlägget »

En bra sammanfattning på Scancrit av en review som tittar på om det är säkert att sänka blodtrycket i den akuta fasen efter en ICH.

Läs hela inlägget »

Videolaryngoscoop framställs ofta som ett bra substitut för erfarenhet av intubation. Den här studien jämförde Glidescope Ranger (VL) med direktlaryngoscopi (DL). Andelen lyckade intubationer var betydligt högre i DL gruppen..

Läs hela inlägget »

Ytterligare en artikel om terrorhändelsen i Paris. Läs, kryssa fingrarna att du inte behöver kunskapen och händer det ändå så är du i varje fall lite bättre förberedd!

Läs hela inlägget »
Etiketter: terror, paris

Artikeln visar att i en finsk population är medicinska akutfall inom EMS med barn sällsynta och majoriteten av fallen handlar om fallskador, andningsbesvär, kramper och förgiftningar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: barn, pediatriska, ems

Detta är ett ovanligt tillstånd som för ROSC sannolikt kräver en ganska drastisk åtgärd. I VGR hade vi ett sådant fall för ett par år sedan.
Som ett första steg att vara rustade att hantera dessa tillstånd kommer här en sammanställning (av Mikael G) och ett par artiklar i ämnet:

Ref till fråga om HLR på gravid och perimortem kejsarsnitt (PMCS eller modernare terminologin  ”Resuscitative hysterotomy”):
1. Hjärtstopp hos gravida är ovanligt, ca 1/30.000,1 men ett mycket allvarligt tillstånd.  Dock var i fosteröverlevnaden i vissa fall upp mot 70% vid hjärtstillestånd hos modern (trauma vanligaste orsak) och utförd PMCS, i en genomgång av fallrapporter 1986-2004.2 Bifogar en reviewartikel om Perimortem Cesarian Sectio inkl in-hospital algoritmförslag, fig 1 (Drukker. Acta Obst Gyne Scand 2014)
2. På sjukhus finns ERC rekommendationer om att beslut angående ”resuscitativ hysterotomi” ska fattas inom 4 min efter hjärtstillestånd med födsel av foster vid 5 min om initial A-HLR misslyckats. Översatt till den prehospitala miljön innebär oförändrade kvalitetskrav att PMCS måste ske prehospitalt. 

Australiensaren Cliff Reid mfl rapporterar ett fall av prehospital PMCS med ”Effective, in-hospital standards of advanced life support were provided by a physician–paramedic team in the prehospital arena to achieve resuscitation of the newborn after maternal cardiac arrest.” 
3 De anser att även om ovanligt så ska ”all physicians involved in the provision of prehospital emergency medical care should be aware of, and be prepared to carry out this procedure.”

Utifrån ovanstående kan det argumenteras att:
1. Ambulansssk – A-HLR enl sid 185 i ERC Guidelines 2015 section 4 (15-30 grader vä sidoläge, oförändrad Def energimängd, LMA eller 0,5-1 storlek mindre endotrachealtub etc)
2. Ev. riktlinje om resuscitativ hysterotomi av prehospital anestesiläkare bör förankras med obstetrisk expertis. Dock finns några fallrapporter där prehospital anestesiläkaren utfört PMCS (Bloomer et al 2011, Gatti et al 2014). Läkaren bör i förväg ha tränat metoden, handgreppen och utrustningen.
Bifogar för den som vill läsa mer artiklarna av Drukker, Bloomer och Gatti.
Hälsn Micke

1. Morris S, Stacey M. Resuscitation in pregnancy. British Medical Journal 2003;327:1277–9.
2. Katz V, Balderston K, De Freest M. Perimortem caesarean delivery: were our assumptions correct? American Journal of Obstetrics and Gynecology 2005;192(6):1916–21.
3. Bloomer R, Reid C, Wheatley R. Prehospital resuscitative hysterotomy. European Journal of Emergency Medicine 2011, 18:241–242

Läs hela inlägget »

Aktuella och viktiga händelser